Det här är "Lussan" mitt haflingersto som är 10 år nu, jag har haft henne sedan hon var 7, hon kunde inte så mycket då hon kom till mig och är väl ingen stjärna direkt nu heller , men hon kan mer, jag tycker om att utbilda och träna hästar på mitt sätt, men jag lägger aldrig in stress i det, det är min hobby och jag gör det för att det är kul och helst ska hästen ha kul också.

"Lussan" heter egentligen Laurentia, hon är inporterad från Tyskland som 2-åring, men vi kallar henne alltid "Lussan", grannflickan Vilma kallar henne lussebullen och det passar ju med hennes saffransfärg.

Jag tycker att hon är bland det vackraste som finns, i den här lite tuffa hästvärlden som vi faktiskt lever i ska man helst ha ett svenkst halvblod med bra stam när man kommit igenom alla A-B-C-D-ponnysar och så ska man ha häst för att tävla.

Jag vill ha en häst som jag kan leva med och som kan leva med mej,

som ni förstår så skiljer jag mig en del från andra hästmänniskor, men det har jag lärt mig leva med och jag är ganska lycklig i min hästvärld.

Lussan är väldigt mycket ett sto, hur jag nu ska förklara det, hon är ursnäll, men visar mig ganska tydligt vad det är för typ av dag, vi kommunicerar ganska bra och jag tror det blir så när man lever nära sina hästar.

Nu vill hon sticka och kolla var Pajaz tog vägen........