Fortsätter måla på canvas.....

Det är jättekul!

Här en närbild för att visa pärlorna vid älvans/ängelns axlar

Dom syns kanske inte så bra på bilden, men är väldigt dekorativa i verkligheten.

Jag målar inte på fri hand ifall någon trodde det, jag har "stulit" motiven från en bok, men sedan ändrat lite så att det blir mer "min" stil.

Måla på canvas

Jättekul!

Min äldsta dotter har inspirerat mig att måla på canvas. Det här är mitt första alster, jag har sytt dit lite rosa pärlor på vingarna, tyckte den blev helt ok faktiskt.

Tack för alla stöttande och vänliga kommentarer på mitt senaste inlägg..!!

Det känns verkligen skönt att det finns så mycket värme och medkänsla hos så många människor!(På bilden min vackra Lussan.)

En del av er vet vad som hänt,

andra har gissat, (helt rätt!!)

Det är väl inte jordens undergång och jag är fullt medveten om att värre saker än detta sker varje dag, men jag måste ändå få ha min sorg.
Jag har stått med mina hästar i det här stallet i 12 år, min yngsta flicka har i princip växt upp här. Och nu går det helt enkelt inte att va' kvar. När hästar som rymmer ur hagar som saknar ström tycker jag att det är normalt, men här ska letas "syndabock" som sedan ska tuktas....!!!!
Vad är det för hästhållning....????
Dessutom ska hundar som springer lösa skjutas, vi har ingen hund, men vi gillar inte attityden....

Här följer några bilder på en flock som trivs väldigt bra tillsammans, har en stor yta att röra sig på och leker med varandra, det är tyvärr historia nu.....

Med de här bilderna säger jag nu adjö till Valåsen med en viss sorg (ganska stor faktiskt).

Jag verkar nog lite sentimental, men p g a att hästarna stod här och trivdes så bra så sålde vi vårt hus och flyttade hit för att komma närmre hästarna, hyr nu ett hus av samma person som tycker att man ska skjuta lösa hundar och tukta hästar som går genom staket utan ström.

Jag blir säkert stämd (det är också nåt man ägnar sig en hel del åt här uppe, att stämma folk för allt möjligt, väldigt trivsamt) efter det här inlägget, but who cares...???

När vi flyttade hit informerades vi om att här ville man ha en liten Bullerby....!!!!

Jag är benägen att hålla med Kristinas Krilla, det liknar snarare Twin Peaks..!!

Jag mår dåligt av allt som hänt och den brist på respekt man blivit behandlad med, men tack och lov så mår hästarna bra. De har flyttats till Anki, goa, goa Anki som tar så väl hand om dom så dom kan inte ha det bättre. She is a blessing, här finns dom nu, stall dammängen.

Kika gärna in där för mer information om allt möjligt, Anki är en tjej med många järn i elden....

Krossade drömmar

Jag undrar hur det känns att krossa någons drömmar?
Jag hoppas innerligt att jag aldrig gjort det.
Jag undrar hur det känns att bara gnälla, bara hitta fel, bara utöva sin makt och fortsätta utan att se att man krossar någon eller några (i det här fallet en hel familj).
Det måste vara så att man själv är förstörd inombords på något sätt.
Men vad är det som driver människor att aldrig någonsin stanna upp och tänka, hur påverkar det här människorna omkring mig?
Jag har aldrig velat tro att det finns ren ondska i människor och det tror jag väl egentligen inte nu heller, men varför måste det gå så långt att man faktiskt krossar andra människors drömmar utan att man har någon vinning av det, annat än att man har visat sin makt.
Vad finns det för tillfredsställesle i att visa sin "makt" gentemot medmänniskor?
Jag förstår inte, kommer aldrig att förstå....
Det här inlägget blir lite konstigt eftersom jag inte bör gå närmare in på vad som hänt.
Men den här familjen mår ganska dåligt just nu och den mesta energin går åt till att hålla ihop allting.
Skaparlusten finns helt enkelt inte.
Ska försöka blogga lite ibland i alla fall.......

På bilden Julia och Pajaz.